Det har varit en händelserik period när det gäller vår racingverksamhet och därför har det inte funnits kraft och tid till att uppdatera blogg och hemsida, men nu känns det som om det är dags att fylla i luckorna.
Zoes dotter Katniss har fått ett nytt hem där hon stortrivs och redan är en älskad och uppskattad sällskapshund med en kärleksfull familj och stora ytor att springa runt på. Att hon skulle fortsätta sin racingkarriär med en trasig gracilismuskel som man aldrig kan vara säker på om den efter rehab håller eller inte var aldrig aktuellt och hon är värd att få full uppmärksamhet i ett eget hem.
Vi är självklart mycket tacksamma för de framgångar hon har haft och de fina prestationer hon åstadkommit, inte minst segern i CGRC Continental Classics för tikar och segern i semifinalen till Svenskt Avelslopp 2018.
Hon tog sju segrar, i Kallerup, Simrishamn, Alingsås och på Åkers samt 25 pallplatser på 39 starter. Tyvärr känns det som om hon fick avsluta alldeles för tidigt.
Tråkigt nog tog resan bara kort senare även slut för Zoe (Kacela) vår allra första greyhound, mamma till Katniss och bl a vinnaren av Svenskt Avelslopp Cressida.
Här skriver Nina ett avskedsord:
"Med tresprång från trädgården upp i soffan, alla fyra tassarna upp på fondväggen och en helomvändning upp på väggen, och sedan ut i trädgården igen.
Det var vår Zoe, från morgon till kväll. Full av bus och lek, under alla år, det avtog aldrig.
Och nu finns hon inte mer.
Det är svårt att greppa, för oss människor kom det som en chock, så plötsligt, så överraskande.
Men när man backar bandet såhär i efterhand så är vi helt säkra på att Sally har vetat, hela tiden, att Zoe var sjuk. Inte så väldigt länge, men längre än de sista 4 dagarna när hon plötsligt blev blockhalt och det gick upp för oss att något inte stod helt rätt till.
Det var inte bara en sträckning eller muskelvärk.
Till vår och hennes tröst så hade hon inte ont särskilt länge, inte mer än de sista dagarna och även då var hon glad och åt och drack som hon skulle. Men vi fick snabbt tid till vår veterinär här nere i byn och när vi såg att det var cancer som satt sig i benet så var beslutet lätt och omedelbart.
Vår vackra prinsessa, vår första greyhound, hon som tog ut oss på ett äventyr vi aldrig hade kunnat förutse. Så mycket vi fick lära oss genom henne, så många upplevelser. Hon lärde oss om hundkapp, om hur man tar hand om en greyhound, man blev glad bara man såg henne, hela hon var full av bus och påhitt.
Otaliga sängar har hon grävt i för att leta kaniner, väggar har undersökts (kan ju gömma sig en kanin där också!) och en och annan soffa har också fått sätta livet till. Och hon ville ha sin space, gud nåde den hund som la sig på henne!
Men även om hon fräste och morrade så tog alla hundar det med ro. Alla förstod Zoe, hörde henne men brydde sig inte så mycket. Lite surtant var hon, men med ett hjärta av guld. Och hon var vår stjärna, vår prinsessa, vår Zoe.
Hon gav oss också vår första valpkull. Ett helt gäng underbara valpar. Och nu har vi henne kvar genom hennes barn, särskilt två av hennes döttrar är väldigt lika henne, och en av dem har jag väldigt nära mig.
Och det känns som en viss tröst, för hon är saknad varje dag. Hon har varit med oss och familjen i nästan 10 år, vi är så många som har så många minnen förknippade med henne.Vi vuxna, men också våra numera vuxna barn, och såklart våra yngre barn som inte vet något annat än att hon alltid funnits där.
Och min mamma som har dottern Effie, med flera. Många är vi som blev berörda av henne och som älskade denna fina underbara tjej.
Finaste Zoan, vår prinsessa, vi kommer alltid minnas dig, det känns som att du är här och står i trädgården och tittar ut över fälten som du gjorde varje morgon. Jag kan nästan se dig i morgonsolen när jag går nerför vägen på morgonpromenaden.
Så stolt, så start, så vacker.
Och jag frågar mig; vem kan segla förutan vind...
Vi ses i ett annat liv, min, och vår, finaste Zoe."
Här följer några minnesbilder av Zoe.
Så... efter farväl till Zoe, omplacering av Katniss och konstaterandet att Rarity numera får gå som sällskap till de andra hemma på kenneln efter sin skada är det lätt att förstå att det inte varit någon jättekul sommar på Blidingia Racing.
Men som alltid finns det ljuspunkter och hopp om framtiden. Glädjande nog har vi fått hem Sallys dotter Ditzy Doo från sin tidigare ägare. Ditzy är den exteriört snyggaste tjejen i kullen och nu även en garant för att det så småningom kommer att bli nya valpar här hemma. Men först ska vi nog ge henne en chans på banan. När och om vi och hon är redo för det.
Därför var det också mycket glädjande att stjärnsyrran Sweetie Belle hittat formen igen efter sitt löp och härom veckan vann på en av årets allra snabbaste tider på Bjerringbro! Och att även Fluttershy efter sin rehab tycks vara på väg mot formen igen! Rally (Rarity) har ju också bidragit till kullens avelsvärde genom att vara på pallen i ALLA stora årgångsfinaler och dessutom vinna sin semifinal i Svenskt Avelslopp, innan skadan satte stopp för start i finalen och fortsatt tävlande.
Vår unghund Flying Fifi fortsätter sin inskolning. Nyligen fick hon följa med till Borås och lära sig hantera invägning och annat som hör en tävlingsdag till. Snart är det dags att dra igång träningen igen efter lite sommarpaus.
Il Divo startar bara på den skonsamma Kallerupsanden som andraårsveteran och har fått en månads paus efter sin seger på Copenhagen Cup-dagen. Men på lördag ska han få springa igen.
Så egentligen har vi bara haft två starthundar den senaste månaden. MB Clefairy har gjort det toppenbra mot tufft motstånd i ett par lopp och fick i helgen som gick kröna formen med en seger hemma på Tommarsbanan. Lillhusse William var förstås överlycklig.
Chill'n Chilali har haft det lite småmotigt med knuffar och stök i loppen, och hemma på Cimbria HK såg det först ut att gååt skogen igen då loppet ändrades från medel till sprint på grund av boxhaveri. Chilla är allt annat än en sprinter, men lyckades ändå vinna på en alldeles utmärkt tid, vilket överraskade oss mycket positivt. Hon startar också på Kallerup på lördag, liksom MB Clefairy och Il Divo.
Det var allt för den här gången. Långt, men nödvändigt långt.
Ha det gott till nästa gång!