Det var ett av årets största och viktigaste lopp för Il Divo, ett lopp som vi matchat mot och laddat hans form inför. Då bar det sig förstås inte bättre än att den stackaren hamnade i en svärm av löptikar. Sally började. Sedan var det Loka, Tuffsy (Stunning Kisses) och Zoe (Kacela) som satte igång som på given order. Mitt i detta kaos skulle alltså Divo hålla lugn och fokus och samla energi. Jomenvisst.

Det fick vara värt ett försök ändå, eftersom vi ändå skulle till Stockholm för att hämta hem Sally (parad med Vans Viking). Så det var bara att blunda och hoppa liksom.

De gjorde ett helgjutet försök i St Leger, Nina och Divo. Precis som i Landskrona i den avbrutna Örehovsstayern så tog Divo ledningen - och höll den ungefär i 500-550 meter. Sedan tappade han nog både fokus och energi, bröt ut ett par spår och släppte dumt nog förbi Mel Vinn invändigt. Sånt har han aldrig sysslat med förut. In på upploppet var han lite trött den här gången och precis på mållinjen fick han stryk av One om andrapriset - med en hundradel!

Nåja, en pallplacering är inte fy skam i ännu ett storlopp och vi är förstås stolta över hur han ändå höll ihop det så gott han kunde. Det kunde lika gärna ha blivit totalflopp med en sådan veckas uppladdning.

Nina och Divo (t h) på prispallen efter St Leger 2016 på Åkers Kanal. Etta Mel Vinn, tvåa One.

Däremot är det väldigt svårt att acceptera klassningen. One fick, liksom Mel Vinn, en L1-klassning efter loppet. Divo, som bara var en hundradel (!) efter One fick däremot L2. Det känns helt befängt att en hundradel ska kunna skilja två klasser åt. Jag hade kunnat köpa en L2 om både One och Divo fått det. Men att skilja dem åt i klass med en hundradel känns extremt orättvist.

Vad återstår då av säsongen för Divo? Tja, 7HS-stayern, om det blir ett lopp och detsamma gäller för Örehovsstayern som ska avgöras en gång för alla efter det avbrutna loppet för några veckor sedan.

Men först ett par veckors paus. Det är nog bäst att rida ut (hormon)stormen här hemma först.

Av samma anledning lär det inte bli några starter för Tuffsy eller Loka heller i det korta perspektivet. Men Katniss ska förstås tränas, så vi siktar på ett besök i Landskrona kommande helg.

Mustang Sally är hemma välbehållen och glad och vi tackar både Wiggfalk-Ernlunds och Agge för all hjälp med logistiken. Nu blir det spännande att se om det börjar jäsa och det dyker upp några Hobbitt-valpar framåt vintern.

Lilla Clara (MB Clefairy) har ätit upp sig och är en fantastiskt trevlig ny bekantskap i flocken. Hon är lyhörd, busig och hur söt som helst. Trots att hon norpar våra skor och bär runt dem i huset så att vi aldrig hittar dem när vi behöver. . . Nu börjar t o m Zoe acceptera att ha henne runt sig och på sig. Vilket är en halv sensation i sig med den tantens krav på personlig space. . .

Thats it för den här veckan. Over and out.