En mycket hektisk helg i extrem sommarvärme närmar sig sitt slut och medan vi sitter och flämtar i skuggan har vi förstås mycket att se tillbaka på. Inte minst Luolantos seger i klassiska storloppet Östersjöpokalen hemma på Tommarpsbanan i lördags.
Östersjöpokalen är ett lopp med stora anor. Inte minst har loppet tidigare vunnits av fantastiska Kerberos Pearl och dennes son Elf utan dessutom på senare tid av danska fenomenet Ace of Diamonds (två gånger) som länge hade banrekordet på banan, av Estac Troyes, Vancouver City och senast Mr Icepaw.
Den här gången var det alltså vår tur. I dubbel bemärkelse.
Efter oturen i EM hade vi lite mer tur nu på vägen. Visserligen var boxen fel (utan vår egen förskyllan, alla var anmälda ytter eller mitt ytter...) så Luolanto bröt utåt på starrakan vilket ställde till med lite problem för de utvändiga, men å andra sidan var han ju själv också inblandad och tappade fart och momentum på att det blev trångt.
Men Louie kom lyckligtvis ur rakan bra till slut den här gången och tog kommandot i svängen, sedan blev det en ganska säker seger -- även om tiden av förklarliga skäl inte blev strålande.
Men en storloppsseger alltså och efter att ha haft stolpe-ut ett par gånger nu i två raka storlopp (Avelsloppet och EM) så föredrog vi allt en seger framför en topptid. Han fick ju dessutom behålla banrekordet ett tag till.
Extra kul förstås att det var på hemmabanan.
Och när vi nu valde att matcha i EM och Östersjöpokalen i stället för Sprinterderbyt på Åkers Kanal så känns det förstås skönt att det blev en seger till slut ut av den matchningen.
Annars då?
MB Clefairy mötte övermakten i form av stora hanen JoeBlackGlobeGlass, men gick ruggigt bra bakom denne och visade att formen är intakt med en grymt bra klassning, ännu en elittid i det digra bagaget. Och en silverplats i Sprintermästaren för whippets känns hur bra som helst att lägga till i meritlistan.
Flying Fifi gick inget vidare och kunde den här gången inte skylla på särskilt mycket heller. Hon verkar inte tycka att det är så jättekul längre och joggade väl mest med bakom de andra, så vi får ta en funderare över hur vi ska göra med återstoden av hennes säsong. Hon fyller veteran nästa år, så tycker hon inte att det är kul ska vi inte insistera. Vi får se vad tränaren kommer fram till.
Återstår så våra unghundar. Bella Ciao fick ett tvärstopp på startrakan, så det är bara att glömma. Men nu får hon kanske ändå en tävlingspaus med bara träning fram tills att valpveckan är passerad. Lone Kvistbo-tränade Say Grace gjorde emellertid ett jättefint lopp!
Första gången med fullt fält, bara andra starten i livet och så var hon ändå trea och bara en hundradel från andrapriset bakom storfavoriten Liam! Dessutomn en K2:a i belöning av klassningssnurran, i blott andra starten i livet.
Riktigt bra jobbat, särskilt som även hon är mellan löp och valpvecka.
Det ska bli spännande att se hur Lone väljer att matcha framöver.
Apropå Bella och Say Grace och även Luolanto förresten så har de ju små halvsyskon/kusiner i valplådan här hemma. Vi tackar Malin Månsson av hela vårt hjärta för att hon var valpvakt åt oss i stället för att njuta av tävlingarna i Tommarp, vilket räddade vår medverkan både som funktionärer och tävlande!!! Och det gläder oss extra mycket just av den anledningen att vi kunde komma hem med en seger åt Kennel Davantis uppfödning Luolanto.
På bilden här ovan ser vi Malin med Europamästaren Il Divo (som är pensionär numera), han är Luolantos morbror och pappa till våra nya valpar.
Och här nedan bjuder vi på lite bilder ur valplådan! för att bara vara en vecka gamla är det verkligen fysiska praktexemplar =)
Det var allt för den här gången! Sköt om er!
Comments