Ja vad ska man säga? Det har varit ett omtumlande dygn här hemma efter Kung Louies (systerson till Il Divo, Kungen av Bonderup ... hmm då borde Louie ju egentligen vara prins eller nåt) banrekord på himmaplan, i Tommarp.
Det vete tusan om vi har fattat det riktig ännu.
Själv har han nog ingen koll, han är lika knäpp som vanligt här hemma och det är kanske lika bra det, för om han visste hade han väl knappt gått att prata med alls ;-)
Louie hade tränat riktigt snabbt på Tommarpsbanan härom veckan, men efter hans totalt ointresserade prestation i Danmark senast var vi ju inte jättesäkra på att han skulle visa sig från sin bästa sida. Men oj, vad vi bedrog oss.
När jag refererade honom som ledare med flera längder in i första böj anade jag nog att de andra inte skulle hinna ikapp, men man vet aldrig förrän mållinjen är passerad. Så det var ju lite eufori redan där, när jag stod och letade efter Ninas segerdefileringsmelodi "Bella Ciao" i min spellista efter harstopp - och var så upphetsad att jag inte kunde hitta den på en bra stund.
Men när jag sen stack ner huvudet till kollegerna vid målfotot och Göran Holst sa att det nog fan var banrekord så trodde jag först att han skojade. Sen såg jag utskriften av resultatet och höll på att trilla ner för trappan i domartornet.
17,92. Helt osannolikt.
Filmen från Louies banrekordlopp. Tack till Anette Mortensen!
Å andra sidan var jag samtidigt bergsäker på att Mr Icepaw skulle ta rekordet i Östersjöpokalen ett par lopp senare, med tanke på loppets dignitet och hur snabb banan var för dagen. Så det kändes inte lönt att hetsa upp sig för mycket, liksom.
Racing är dock alltid ett oberäkneligt "game" och eftersom Icepaw fick svar invändigt av grymma danska gästen Silverhill Josie hela vägen så stod sig Louies rekord tävlingdsagen ut.
På kuppen fick även våran Mustang Sally (numera springer hon runt efter harar på de evigt gröna ängarna) behålla sitt inofficiella banrekord för tikar. För Silverhill Josie var visserligen mycket nära, men inte tillräckligt för att slå det.
Så vi kan åtminstone över vintervilan ståta med att ha både snabbaste hane och tik på sprint på hemmabanan!!
Sen gör det ju inte ont att MB Clefairys banrekord på medeldistans för whippets fortfarande står kvar efter lördagen.
Det innebär tre banrekord i Blidingia Racings ägo :-D
Eller ok, två och ett inofficiellt. Fast visst borde tikarna få ha sina egna!
Nina har förmodligen inte landat riktigt än, för hon var ju tävlingsledare samtidigt som hon startade hundar och fortfarande ett dygn efteråt är väl tävlingarnas felfria genomförande av klubben större än Louies banrekord. Men det sjunker nog in vad det lider ;-)
Flying Fiifi då? Mja, det såg väl ganska lovande ut in i sista sväng, men sedan blev det trångt där och hon såg rätt uppgiven ut på upploppet. Så ingen lycka för henne den här gången heller, tyvärr. Det är bara att jobba på.
Söndagen ägnades åt diverse hundpromenader och Nina var iväg i skogen med svärmor Inga-Lill (och Effie) och kompis Lone (och Less Is More - som vann sitt första lopp någonsin i lördags - samt Lones påläggskalv Say Grace som ser allt snyggare ut för varje dag). Nu fick "Gracey" träffa mamma Ditzy Doo på rundan så det var ju kul att jämföra dem lite (se bilden).
Vad händer härnäst då?
Ja, för Louie väntar vintervila/vinteträning. Han har gjort sin rookiesäsong fantastiskt bra och förtjänar att få en paus nu. Dessutom behöver han en längre paus för att mogna lite mentalt... Morbror Divo får väl prata lite med honom om hur man gör för att bli ännu bättre för varje säsong ända till veteransäsongen.
Flying Fifi får en start till i Kallerup nästa helg, sedan är säsongen över både i Sverige och Danmark. Vi har dock fullt upp att göra med vintertäningen då även Bella och Duplo ska förberedas för debut till våren och dessutom hoppas vi fortfarande att vi väntar whippetvalpar.
Nästa helg får det bli en summering av säsongen. Tills dess: Ha en bra vecka!
Comments